Mästare!!

Resan genom europa hade flera återkommande godbitar, några av dessa var att jag kunde se stanley-cup finalerna där mina favoriter Boston lirade mot Vancouver. Den sjunde och avgörnade matchen såg jag alldeles nyss, flera dagar efter den spelades. Jag har hållt mig borta från resultatet genom att inte prata med vissa intresserade personer. Därmed blev den här eftermiddagen riktigt spännande!
Boston vann! 4-0 i avgörande matchen. 23-8 blev den totala målskillnaden efter sju matcher!
Värdiga vinnare minst sagt.
Målvakten Tim Thomas blev utsedd till mest värdefulla spelare efter att ha släppt in endast 1,98 mål per match i slutspelet. Och då ska det tilläggas att Boston spelat en relativt offensiv hockey. Räddningsprocenten blev 94.
Underbart!

Rivieran....mmmmmmmm


Efter Bourgogne körde bilen ner oss till Rivieran. Det bidde motorväg hela vägen. Jag satte på cruise-control så jag behövde "nästan" inte göra något alls - å vipps var vi framme.


Vi hade bokat hotell i den lilla fiskebyn Cassis strax öster om Marsielle (tror det stavas så). Det var Katinka som hade läst om att staden var mysig, och hon slog huvudet på spiken. Som tur var gjorde det inte särskillt ont och vi trivdes som kött i vinsås. Vi hade flera idéer om utflykter på rivieran men vi valde att tare lugnt i Cassis de tre dagar vi var där. Därmed fick också bilen välbehövlig vila efter 400 mils semesterkörning.



Hamnen i Cassis var fylld med små fiskebåtar varvat med lyxigare segelfartyg. Tursiter uppblandat med ortsbor. Staden är inte särskillt stor men är perfekt för några dagars semester om man vill koppla av, bada och se sig om i naturen runt omkring.



Hotellet låg 500 meter från centrum. Det var bra. Tyvärr var vårat hotellrum (inte bilden) lika trång som hotellets minimala parkering. Jag tror rummet inklusive dusch var 10 kvadratmeter. Jag fick nästan klaustrofobi efter lika många minuter och bad om att få något större. Det hjälpsamma unga paret som drev hotellet bokade därför om oss till en lägenhet. En trevlig tvårummare med balkong (bilden)... :)



Men, vill man bo fint får man lida pin. Katinka har ju redan berättat om sina ramlar-bravader på sin blogg. Därför tänkte jag berätta om min lilla olycka. Trappsteget var halt och mina skor sandiga - detta i samband med att jag skalade en banan samtidigt som jag gick nerför trappan var ingen bra kombination.


På plats nere i hamnen första kvällen tog jag det här kortet. Klippan til vänster, som är uypplyst under solnedgången, heter Cap Canaille. Det är europas näst högsta havsklippa med sina 399 meter över medlehavet. Om ni känner igen den så kan det bero på att Winston Churchill, som hade hus utanför Cassis, ofta målade av det hela.


Den andra dagen använde vi till att kolla i butiker och utforska den gamla stadens kvarter.


Att smygfota boulespelare var det framför allt Katinka som gjorde, men tillslut kunde inte heller jag låta bli... I Cassis spelades det boule i den lilla stadsparken. En kväll var Marsielles lag på besök för en träningsrunda.


Under dag tre åkte vi ut på en båt-tur som tog oss längs med Les Calanques. En "Calanque" kan ses som "en medelhavsk fjord" - enligt wikipedia. Fjordarna är i detta fall omringade av höga kalkstensklippor, som ni ser på bilden. Här bor det en hel del udda arter av olika smådjur och fåglar (ej bilden nedan :p ), och vikarna är perfekta att lägga till med båt i eftersom det ofta är vindstilla.


Vad är det här för fågel mån tro? En Havstrut. Den följde med oss längst med båtturen och stod alldeles för grant på en klippa för att jag skulle kunna låta bli ett foto.



En sådan balkong vore gött att ha - belägen högst upp på ett hus i centrala Cassis med havsutsikt.



Våra polare. Under två kvällar åt vi på en restaurang där servitörerna var utöver det vanliga, som ni ser på bilden. De hade en ganska ironisk humor sinsemellan som jag och Katinka sedan utsatte dem själva för, vilket uppskattades. Dessutom såg de alltid till att jag fick mat som inte innehöll mjölkprodukter ("let me fix that, no problem") vilket inte alltid är lätt utanför norden.



Fulllmåne över hamnen. Som ni ser längst ner i högra hörnet var det en annan turist som snodde min unika idé att ta ett kort på vyn.
I vilket fall som helst så kanske ni kan urskilja en borg precis under månen. Chateau De Cassis är namnet. Det byggdes 1381 men är numera ett femstjärnigt hotell.


Efter tre nätter och nästan tre hela dagar i Cassis började resan norrut igen...
På återseende!


Vin och svartvita kort - Bourgogne


Från Paris åkte vi dryga 30 mil till Bourgogne (bilden). Planen var från början att stanna ganska länge där, men eftersom vi ville ner till rivieran blev det bara två nätter i Burgundernas rike. Så jag hoppas på att kunna komma dit någon mer gång.

 

 


Vi bodde i vindestriktet Cote D'or (betyder enligt franskaexpert Google - Gyllene sluttning) och i den lilla ”vinbyn” Meursault (bilden). Under den första kvällen åt vi resans hitintills godaste mat.

Jag åt ankbröst som var den möraste jag satt tänderna i någonsin. Katinka åt kyckling, och även hon var lika nöjd. Till det drack vi ett vin från staden Beaune. Jag kan inget om vin, men det var ganska sött och väldigt lättdrucket.

 


Dagen därpå besökte vi Beaune (bilden). Där gick vi på loppmarknad som stadens fotbollslag höll. Jag fyndade (?) en fotopärm fylld med fotografier från andra världskriget. Bilderna togs av en soldat – det var hans privata pärm som också innehöll vykort och satirbilder på tyskar.

 


Förutom Beaune hann vi med ett besök i det burgundiska slottet Rochepot  som byggdes på 1400-talet. Slottet var strategiskt placerat av Brugunderna för att de skulle kunna försvara den här delen av riket. På slottet bodde släktet Pot. Kanske känner ni igen Riddare Pot, en av de främsta under medeltiden, och det var här han bodde.



Av en slump kom vi lagom till en guidad tur som tog oss runt slottet. Dessvärre var den på franska... Som tur var fanns det ett häfte på engelska att läsa... :)
På bilden en kakeugn i ett av rummen. Sån skulle man (inte få plats med...) ha hemma!


--Förövrigt är jag lite småirriterad över att bilderna blir aningen oskarpa vid publicering.--


Äckliga fläckar och gratis sprit - Paris

Vi åkte endast tio mil från vårat boende i Normadie till hotellet i Paris, som låg i stadsdelen Nanterre.

 

Eftersom Paris inte fanns med i våra planer från början hade jag inte dubbelkollat hotellet 10 gånger innan vi kom dit (vilket jag brukar göra). Det fick jag sota för, i alla fall en stund.


Dubbelrummet var ok men inte mer. Lite dåligt städat, några små äckliga fläckar på ena väggen och det luktade mindre gott på toaletten. Många småfel som fick mig att klaga i receptionen.

Servicen på hotellet var hög och därför gav mitt klagomål en uppgradering till ett större och helt nyrenoverat rum. Dessutom bjöd de på parkeringen och allt i minibaren, hehe.

 


Under de två dagar vi hade i Paris tog vi oss från Nanterre med ett slags pendeltåg. Det tog ungefär 10 minuter att åka in till centrala Paris. Väl där använde vi oss mycket av metron för att hinna göra så mycket som möjligt.

 



Första kvällen åkte vi till gatorna kring Moulin Rouge (ska man behöva dubbelkolla allt man skriver så det är rättstavat? Ja!), med allt vad det innebär. Ett pulserande kvällsliv som vi kombinerade det med att besöka Sacre Coeur (bilden). I kyrkan var det mässa. Levande musik och körer tillsammans med en uppsjö av troende. Vi och en massa andra turister hade det riktigt mysigt när vi stod som en ring runt de troende och själva händelserna kring altaret.

 



Under vår andra dag blev det jakt på BH. Katinka hade ju glömt ta med sig sina. Vi besökte varuhusen Printemps och Lafayette (bilden). Men allt Katinka ville ha i klädväg (och det var väldigt mycket för ovanlighetens skull) kostade alltid över tusenlappen (vilket var helt normalt där). Vi besökte också världens första BH-butik där den första BH:n tillverkades. Där hittade vi en fin – som kostade 150 E. Som ”tur” var fanns det en affär som kallas H&M. Där inne var allt jättebilligt. Allt kanske inte var lika snyggt, och trängseln var mer påtaglig, men priset på BH:n blev bara 15 E.

 



Förutom underkläder hann vi också se Eiffeltornet och äta lunch i den stora parken (åååh vad heter den nu igen...) mellan Louvren och Place de la Concord (bilden).

 


Kvällen spenderade vi i Latinokvarteren, ett stenkast från Notre Dame (bilden). Bra drag där med.


Paris och Bourgogne


Nu har vi spenderat två nätter i Paris (samt dagar för er som inte fatta det). Dessutom en natt här i Bourgogne - eller Burgundy som det hette förut.

Sagan om Burgundernas stora rike under medeltiden tar vi någon annan gång men jag kan säga att vi besökte ett enormt vackert slott idag. Och att vinodlingarna här är långa, trånga och blänande gröna.

I Paris joddla vi omkring två dagar och sightsade käckt mellan parisarna med hjälp av metron. Vi hade riktigt mysigt i kärleksparens okrönta hemstad.
Både jag och Katinka har ju varit där förut (var för sig), så det vi besökte denna gång var: Eifeltornet, Moulin Rouge, Montmarte, Sacre Coeur, Eiffeltornet, triumfbågen, de stora köpcentrumen, marknader, världens första BH-butik (tydligen), en massa restauranger (iaf fyra) och tog massvis med bilder.

På det stället vi är nu, på Hotell Les Charmes i Bourgogne, är uppkopplingen så låg att datorn känns som en Atari från början av jag vet inte när.

Tack för ni läser :)
På återseende med bilder!

Skogslejon och Monet - Dagar i Normandie

Under fredagen lämnar vi Normandie. Jag styr ratten mot Paris och har med mig många goda minnen. Här kommer några - i bildform.

Vi har bott på en gård utanför staden Les Andelys. Nån mil bort ligger byn Giverny. Ni som kan er impressionism vet att det var där som konstnären Claude Monet bodde och målade några av sina mest berömda tavlor. Vi besökta hans bemålade trädgård. Kanske känner ni igen dammen som är med på flera av hans tavlor.

Chateu Gailardi (eller hur det nu stavas - försöker inte förstå mig på franskan längre) ligger ett stenkast från där vi bor, på en höjd över staden Les Andelys. Det är en borg med anor från 1100-talet och ska ha byggts av Richard Lejonhjärta (nja hans slavar snarare). Tydligen ska det ha varit den brittiska kungens favoritslott, ganska lätt att förstå med tanke på utsikten över Seine, staden, kalkklipporna och det böljande gröna landskapet.

Katinka och jag hade en piknic (å hur stavas det nu då... Låter som en franskt ord så jag skyller på det.) vid floden Seine, den som sedan rinner vidare söderut och genom Paris. Vi käka hemlagad pasta med Provencesås, mmmm. Dessutom sluka jag ett winerbröd med hallonsylt. Wienerbrödet var stort, typ 3 cm tjockt och 20 gånger 30 cm. :D

Den grymmaste staden jag besökte här i Normandie måste ha varit Lyon la Foret, alltså typ "skogslejonet" eller "byn i lejonskogen" - Beroende på hur man tolkar franskan (enligt expert Lindahl).
Jag var helt i extas när jag såg de minimala korsvirkeshusen. Arkitektur är inte min starka sida men vissa saker kan man inte låta bli att falla för. Korsvirkeshus har man ju sett på andra platser, typ Ystad, men att de i Lyon la Foret var så små och låg så tätt i stadens branta backar skapade en mysig känsla.

Skogarna är många här, men små. Och jag har i tidigare inlägg beskrivit deras magiska sidor. Sedan kan de inte mäta sig med Sveriges djupa gammelskog (på de platser där den fortfarande finns), men den här lövskogen har sin charm med de långa och ståtliga bokarna.

Les Andelys i solnedgång. Utsikten är från borgen nämnd ovan. Floden Seine flyter precis intill och i bakgrunden kalkklippor med massvis av flintasten (enligt geologexpert Lindahl).

Förövrigt är jag trött på att äta baguette till frukost, hehe. Problemet är att det är det enda bröd som bjuds förutom "wienerbrödet" croas... crossai.... Ja ni vet vad jag menar.
Något jag inte är trött på är att köra (tur det). Med alla rundresor på plats i Frankrike är vi uppe i 270 mil. Bilen har dragit ungefär 0,65 liter bensin per mil och medelhastigheten har varit 86 kilometer i timmen.
Ta hand om er!

Förälskad


Att jag gillar Katinka visste ni redan. Jag har dessutom fått ytterligare en kärlek: Normandie. De böljande dalarna och de djupa lövskogarna kittlar både synnerven och fantasin. Skogarna påminner om (precis som om jag varit med om det själv) riddare och en sagolik medeltid. Dalgångarna är som hämtade från ett vacker målning eller ett vykort.

Att våra tre planerade nätter i Normandie blivit de dubbla är med andra ord inte en slump.
Grabbarna matar fåglarna med... baguetter, vad annars. Fåglarna får dessutom ganska stora stycken.
Förövrigt kanske ni ser att grabben närmast kameran kastar sin baguett på killen i mitten. Inom en halv sekund träffar den hans huvud. Då vare ganska svårt för undertecknat att inte brista ut i ett högljutt garv :P

Dagen-D

Sjätte juni är ju som bekant Sveriges nationaldag, men internationellt är datumet känt för något helt annat. Idag, för exakt 67 år sedan, stormade de allierade (mestadels USA, Storbritannien och Kanada) stränderna i norra Normandie vid Seinebukten. Frankrike var ju ockuperat av Hitler och en del av det Tyska riket.

Jag och Katinka passade därför på att uppleva stränderna och gå på museum.
Omaha beach, uppkallad efter det kodnamn som de allierade styrkorna hade på stranden. Det var 67 år sedan soldaterna landsteg här från sina båtar, springandes upp mot kullarna och bergssluttningarna där Tyskarna hade sina kanoner, skyttegravar och bunkers.

Dagen-D blev som ni säkert vet startskottet för Nazi-tysklands fall. Hitlers stora rike var dock hotat redan något år tidigare. Tyskland förde flerfrontskrig och hade inte resurser nog att stå emot det krig de själva skapat.
Britterna hade i över ett år planerat en invasion av Normadies stränder. Och i samband med att Sovjet anföll Hitlers styrkor från öst bäddade det för att sätta igång operation "overlord", som den kallades.
Det kortaste avståndet mellan Storbritannien och Frankrike var vid Dover-Calais. Därför var Tysklands nybyggda försvarslinje som starkast där. Den mytomspunna "väggen" kallades av tyskarna för Atlantikwall och byggdes av samma statliga verk som planerade autobahn.
En utav alla försvarsbunkrar man kunde gå ner i, hur långt in i tunnelsystemet man ville gå avgjorde man själv...


En bit väster om Calais, vid Seinebuktens stränder (där bilderna är tagna), var försvarslinjen inte alls lika stark. Så trots det betydligt längre avståndet från Storbrittanien var det dit invasionskonvojerna satte kurs. Invasionen lyckades, de allierade trängde in i fiendeland, men framryckningarna blev segdragna. Tyskarna stred hårt och deras pansardivisioner var utöver det vanliga. Tillslut föll dock Nazityskland när Berlin övertogs den andra maj 1945, ungefär ett år efter striderna på Normandies stränder.

Bonjour la France!

Resan såhär långt. Olika färger beroende på dag.


Äntligen framme i Frankrike. Sammanlagt har jag kört ungefär 200 mil från det att jag och Tinka starta i Södertälje.
Först blev det Varberg för att hälsa på Lone och Roger (Katinkas pappa). Riktigt trevligt, förutom en punkt... att jag spydde under natten. Därför avvakta vi med att resa vidare mot europa. Efter ytterlgare en natt i Varberg mådde jag ok och vi satte kursen (och Stefans gps som jag lånat) mot vårat första mål, Giethoorn i Holland. Resan blev riktigt tuff, jag körde 88 mil, lägg därtill resa med färja (Rödby-Puttgarden). Drygast var vägarbete på autobahn mellan Hamburg och Bremen. Totalt tog resan strax över 12 timmar.
Som tur var är Giethoorn värd varenda mil.
Giethoorn kallas Hollands Venedig. Anledningen är alla de kanaler som håller samman den lilla byn. Fotofantastiskt ställe minst sagt.


Under lördagen har vi åkt ner hit till Frankrike och staden Les Andelys. En mindre stad i Normandie. Här blire fyra nätter på ett B&B som ligger beläget på en bondgård uppe på ett berg ovanför staden, ett stenkast från Richard Lejonhjärtas slott Chateau Gaillardi.
Goa Katinka på restaurangjakt i Les Andelys.



Å så vädret.
Soligt under morgonen till mitt på dagen. Under kvällen växlande molnighet och risk för regn.
Temperaturer upp till 30 grader under dagen för att falla till 22 under kvällen.
Hoppas på lika bra väder under söndagen!
Lev väl gott folk, på återhörande!

RSS 2.0